luckypernie

Nyårsnatten, 3 pers och hund

squash
tomater
vindsrum
filodeg
madrasser
oliver
en hund
sesamfrön

Sätt ugnen på 200 grader.
Ockupera ett vindsrum.
Sätt madrasserna i hörn och på golvet i rummet.
Sätt öl i kylen.
Skär squash och tomater i tunna skivor. Roa hunden.
kavla ut filodegen, sprid sedan ut de uppskurna grönsakerna, oliverna och fetaost i olika formationer och kombinationer på de kavlade degplattorna. Glöm inte bort hunden. Strö över sesamfrön över filodegsbakelserna, sätt in dem i ugnen. Öppna en kall öl. Ge hunden en klapp och uppmärksamhet. Under tiden degen bakas, leta upp stearinljus, radio och filtar. Bär dessa till det redan madrassklädda rummet. Strö ut efter behag.
När bakelserna är gyllenbruna och uppfluffade är de färdiga att tas ut ur ugnen. Ta ut dem ur ugnen, akta så du inte snubblar på hunden. Bär berget, är det inte ett berg och enormt många bakelsebitar har du gjort fel, fler ölflaskor, guacamole om någon hunnit göra det, morotsstavar att doppa i och en tändare till rummet. Ramla inte i trappan. Pröva hundens tålamod genom att ställa brickan med de doftande små gyllenbruna undren på golvet framför honom. Hänförs och beröm hunden om det lyckas, ångra dig om det misslyckas. Skäll inte ut hunden om det försvann mat. Han var nog hungrig eftersom du aldrig ger honom mat och det är otroligt synd om honom, alltid.

Slå er ned på utvald plats, tänd ljusen, starta radion och luta er tillbaka med ert glas öl ni hunnit fylla på. Bäst är, om ni hittat ett rum med fönster. Allra helt med någonting utanför fönstret. Annars kan det näst sista momentet misslyckas.
När klockan slår minuter i midnatt är det bara att plocka på sig skor och klättra ut genom fönstret för att skåda hela stadens fyrverkerier och hälsa det nya året. Hunden bör stanna inomhus



När dagen varigt lång, timman slagit sen och magen kurrar högt och ser på dig med stora blanka ögon, är det alltid bättre, liksom i alla tillfällen, att se möjligheterna.
Vad vill du ha?
Vad har du?
Vika ska ha?


Alex kom hem en natt med hunger i magen
Mavros var också hungrig. Han har kronisk hunger.

Alex hackar, fräser och rör ihop ett par grejer ur skafferiet och vips fanns där tomatsås.
Jag kavlade upp armarna och vips fanns där en deg.
Vi tog på oss ögonbindlar och greppade tag och vips fann där en hop med spännande pålägg.

Midnattspizza när den är som bäst, och vips var den borta.

Laga midnattsmirakel är bara en bråkdel av vad trion plus hund hann ådstakomma under dagarna 10 jag var ett besök. Det hela började med en soppa.

Sedan kom en cykel med knepigt lås. Med cykel tar man sig överallt i denna stad. Mycket praktiskt, miljövänligt och hujeda alla, nyttigt. En Gaga-uppvärmning i danslokal med omsorgsfullt övertäckta speglar, som det ska vara.
Lämnar systern åt vidare dans med regissör. En liten dush och så fit for fight ut på stan igen med kamera.

En halvtimma senare bultar huvudet och det förbannade låset som man måste böja sig fram för att låsa var ett idiot-lås och så fort jag böjde mig framåt så bultade det satans huvudet ännu mer. Hittade ett apotek med huvudverkstabletter, ett bageri med två stora bakelser, två till mig, jag tackar jag, jag ska vräka i mig alla, alldeles själv, för det var huvudverken sugen på.
Hemmets lugna vrå bjöd på vatten att skölja ned pillrena med, och film att invänta paracetamolens verkan till.

Så helt plötsligt en dag, någon av de där dagarna efter nyår, hade vi plötsligt två festande polska salsadansare i vårt vardagsrum. Hur kom de hit? Varför pratade de så mycket? Visst var de väldigt trevliga, men sov de aldrig? Jo då, vi hade ju överlåtit självaste nyårssviten till dem. De kom, de snackade oavbrutet i ett dygn, skalade en apelsin och till och med delade upp det i klyftorna till de där galet tysta svenskarna som betedde sig som om de hade tankarna djupt inne i de svenska storskogarna, och så var de borta. Friden sänkte sig åter över Willem de zwjgerlaan 73, alla trappor upp.

Nu var kvällen här, kvälen då det var dags för stop-motion skapande i kyrka.
Bara vi, kameran och vår oändliga fantasi. Vi skulle arbeta med ljuset, instruerade Alex om sina visioner. En briljant idé föds, storhetsvansinnet grep sina klor i ett hårt grepp, och ingen skulle ju se för vi var ju ensamma i kyrkan. Högt upp i taket fanns det hänglampor. Dessa skulle dingla! Att nå dessa från golvet var en omöjlighet. Att nå dem från balkongen där orgeln stod var inte heller möjligt. Hur får man en hängande lampa att dingla om man inte kan nå den? Hade vi en lång pinne? Skulle vi kasta psalmböcker på dem? Skarpsynte Alex hade fått syn på ett snöre i köket där vi blivit erbjudna att förse oss själva med te till den körsbärspaj en kyrkdam bjudit oss på. Så med snöre knutet i tung, kastbar pryl försökte vi svinga snöret över lampan. Sikta och träffa för guds skull inte lamporna. Tungprylen flyger iväg, uppåt, missar lampan helt och dundrar i golvet med en smäll som får orgeln att eka. Bäst att stippa tungprylen i en vante. Under försök nummer två, bäst som vi står mitt i altargången och  kastar saker omkring oss till höger och vänster trippar körsbärsdamen tillsammans med en annan fröken och frågar om det är ok att hon spelar på orgeln. Man får bara spela på orgeln om det låter fint, min egen tolkning på den tillsägelse jag själv fick, eftersom jag störde grannarna. Självklart får fröknar som kan spela orgel fint spela för oss när vi jobbar. Ackompanjerade till ljuv orgelmusik kunde vi nu stå och slunga blytung vante upp i lamporna. Svung, träff, slutet gott förutom sista bilden då lampstativet skulle kyssa mikrofonen. Då dog batteriet.
Herren kanske inte gillade att det hamnade lite snöre i hans lampor. Vi tyckte iallafall det såg bra ut.





Dessa får http://www.sandrinalindgren.me/index.php?/the-sheep-solo/
Om du gick barfota mitt i vintern och tuggade gräs skulle du förmodligen inte bli gladare av att veta att intill din hage finns ett pannkakscafé där alla andra utom du får kaffe och pannkakor. Du skulle heller inte vilja veta att pannkakorna var enorma och goda. Bättre att leva i ovisshet eftersom ingen nuförtiden glädjs åt någon annan.