Improvisation

A group doing improvisations



explore


City life in Tel-Aviv a day like any day


By the shores stood a fisherman in his hat, hoping to catch some fish.
His friend beside him watched and wished he would catch a bigger fish.


Helpfull inhabitants of Tel-Aviv and pastry, oh the pas tre bien pastry of heaven and Jaffas best breakfast place



Armed with a from my sister borrowed bike and a very broken map I swished along the streets of the city Tel-Aviv. Free as one can be without a helmet. You should not bike without a helmet. But its wonderful to feel the wind blow through your hair, not knowing where you are headed at, what you will eat for dinner, or what it actyally was you ate from that plate in the restaurant this morning where you had your breakfast. No hesitation to the fact that it was the best one of however you spell in town. They made it from olive-oil instead of butter I found out after I jumped up from my place to kiss the waiter, to tell him that this was increadible, demanding to know what it was. It was quite similar to a Danish pastry, only it was saltier and stuffed with spinach and feta cheese, baked perfectly crispy after a ritual where the peace of dough is was wrapped around it self. Like hugging itself, after getting the filling after being put in layer after layer on top of itself, this magnificent dough. If you love yourself, other people loves you to. That was maby the trick with this creation,  with a perfect capuccino on the side. After a meal like that anyone would kiss their waiter.

Here is where the sun always is shining, at least that I know of.
Here is where all the food is great, and you always get a perfect cup of coffe, always served with a smile.
In Tel-Aviv everyone talks to you. Everyone helps you to find your way if they think you might be lost. Even if you are not lost, they try to help you. In fact, you must really hide to get some time to study the interesning drawing of your map if you don't want to get pointed out on the map, tell you life story and have a cup of coffee or a date for the evening.
My little entangled peace of paper for a map got totally ripped by the wind, it was not even windy, here is where the wind always is gentle. It took a couple of trying strokes in the air, before he landed on the pavement. Still on my bike I leaned down forward to reach for the little bastard map as he continued his outing. In the corner of my eye I can see a man, quite amused, watch us, the hunter still bent forward over her bike trying to run, whith one half of her almost still a map flying in slow-motion two feet ahead of her. When he was done watching the never ending game of trying to catch a map on bike he gives it to me just as I am inches from running over him. He gives me a card and tells me he is performing in this play, and I tell him that damn, I have seen this card before. We chat and it comes to our conclusion that he knows who Sandrina is. 
Only minutes ago, a friendly lad stopped me, when I tried to look at the map, also he on a bike, and after I'd found out что с ним можно говорить по русский (that to him it was possible to speak russian) he also told me he knew who my sister was. She had only lived in Tel-Aviv for what was it, half a year, and she already knew half town? Cool.
It's funny, it is, how small the world can seem, and yet ithe distance between people make them forget, or think of it as not my problem when other people need to cover swim in poisous chemicals so that I can where something nice on friday night. Just a thought, just something to sound smart, just so I look like I care of others.


Semestriska memoarer

Är stunden inne, är den kommen? Inte slutet på vår grönskande era, men stunden för att sitta ned och sammanfatta, berätta, om senaste utlandsvistelsen. Senaste utlandsvistelsen, det låter fel, men det är vad det var, med tråkiga ord beskrivna. Tänk dig att du får ett brunt paket. Med tråkigt brunt papper, och ett vasst, smutsvitt snöre omknutet. Det ser inte mycket ut för världen, där det ligger omgivet av andra överambitiöst inslagna paket. Glänsande, glittrande, färgglada med lockar till snören. Långa skimrande lockar som ringlar omkring varandra. Lockar som lockar. I dessa paket ligger ganska fina saker. Saker som är lika fina som presentpapperet, och lika användbara. Du ser, river, slänger. I det bruna paketet som ser ut som inslagen fisk, men doftar betydligt bättre, faktiskt spännande, lite sött och jordigt, ligger vad du inte ens visste du önskade dig. Den överglänsar sitt omslag tusen gånger om. Ju mer du undersöker, desto mer hittar du som du gillar. Paketet var inte fult från början, det var bara det att det inte syntes. Det var bara brunt. Ömt viker du ihop det bruna papperet, för att spara, för att slå in något nästa gång. Någonting fint.

Senaste utlandsvistelsen- bruna ord

Innan, att tillägga, gör du nytta i att byta ut paketen mot något annat. Någon. Några. Ett brunt paket är förmodligen en sann skatt. Dock inte sagt, att färgglada paketen inte duger till. Allihop behövs, men det är någon du inte bör glömma.

Maj 2010
Israel
ship to gaza

Så jobbigt det blev. En planerad resa. Så dumma människor kan vara. Som alltid. Oroligheter.
-ska du verkligen åka
-ja

Alla som backpackat någon gång vet att ju mindre man packar, desto bättre. Le packningsexpert packar kameraväskan och en liten, mycket praktisk, rullväska, inköpt i Beijing för ganska exakt ett år sedan. Handbagage alltihopa. Det man missar kan man köpa, låna, bygga eller visualisera.

För att åka till Tel-Aviv krävs en mellanlandning. Klä dig prydligt, var beredd på att sitta var som helst, lite överallt, lite varstans. Tacka vet jag ID-biljett och stand-by möjligheter. Tacka vet jag fantastiska Britt. Alternativ München eller Frankfurt. Tyskland har fantastiskt god öl. I tyskland i någon liten stad i mitten finns, förhoppningsvis kvar, den godaste ölen en läckergom kan svalka sig med. krusig inte för söt läskande bröd med en kittlande smak av smörkola. Tyskland alltså. Trevligt. Klappsäte till Frankfurt. Terminalpromenad. TJONG va fan va hände vad nu? Min Oh, så praktiska väska hostar upp en mystisk mutter. Urs. Vi sätter oss ned och vilar lite då. Ur en silverkran rinner en gyllene, skummande stråle av guld "mit hefe" ner i en halvtilers glaspokal. Franziskaner - en vän, ett sällskap och underhållare för en halvtimma. 
   Go to gate
klicketi-klicketi-plopp. Hoppsan! Vad var det? Ännu en mystisk mojäng skjuter iväg som en projektil för att landa på destination okänd. Avfyrningsplats: okänt domän på den kinesiska reseväskan. Om man drar för hårt är det risk att man springer iväg med endast handtaget, efterlämnandes sina ägodelar.

Min farfar gör fina smycken i trä. Han snider hjärtan och diverse fina kulor. Dessa träs gärna runt hals.
   Secutiry check
Av med skor, av med bälte, håll hårt i byxan, gräv djupt i fickan efter de där slantarna, mobil, möjligen en mutter från en resväska jag känner. Skrid ljudlöst genom portalen, känn blickarna från oraklen vid sidan av som genomborrar dina kläder och don't you dare möta deras laserblickar om du vill behålla din syn. Inte ett pip, varsågod att sätta på sig skorna. Då kommer en kvinna fram och tycker till. Hon tycker oj nejmen what a pretty necklace! Thank you my granda made it. It's wounderful. Raring. Det är inte första gången någon häpnar och tycker om ett av Östen Lindgrens träiga mästerverk.

Stuvad i ett plan, färskladdad (inte färs kladdad utan prima färsk laddad) musik, smuttandes på dryck, tillbakalutad. Semester äventyr upplevelser väntar. Och viktigaste, träffa en mycket kär syster Sandrina. Älskade Sandrina bosatt ett halvår i det vilda, i Israel, i Tel-Aviv.

Med lite pengar i fickan, för lite kläder i det inte längre fullt så praktiska bagaget bagaget rullar ekipaget ur flygplanet någon gång vid "mitt-i-natten-snåret". Ny vaken. Nya dofter. 
PANG jävlar vad var det? fortsätter gå men det går inte riktigt som det ska och det skramlar och har sig. Där rök det sista av vad som kan kallas väska. Kvar fann bara väs som lät när den lilla Oh, så opraktiska klumpen till bagage släpades genom flygplatsen. Misströstan vart kortvarig för i Tel-Aviv finns det palmer! Verkligen utomlands härliga känsla tag ännu ett djupt andetag, tag plats i en taxi, låt dig föras mot staden och mot ljusen.

hysteri

På riktigt, fönstret öppnas och det väller ut saker. Behöver du ställa ner något? Flytta först den andra drösen med grejer från den högen. Lyft upp något, och det sprutar upp femtio andra prylar på köpet. Allting har flyttats från sin plats för att ställas ned på nästa där den andra saken stod som nu står ovanpå den första saken du skulle flytta. Det är som spelet där du har X antal brickor på ett rutnät, en lucka tom och ska flytta brickorna såpass att de bildar ett mönster. Enda skillnaden är att du har en bricka för mycket istället för en för lite. Slänga något? Det har slängts något. Mycket, till och med. En jävla massa tid är vad som har slängts bort på att försöka, misslyckas, försöka igen, och till slut, som alltid, konstatera;
Rummet är för litet, sakerna för många.

RSS 2.0