luckypernie

Från Molkom till skellefteå på en dag. Start 08.45 utanför gamla i en varm buss som tog oss till stan, där alla andra gick åt norr och Karlstads museum, medan jag gick åt väster och busstorget. Buss till Stockholm från Karlstad tar 4h och 30 min. halvdåsandes med tre glada öldrickande ungdomar, senare en ännu gladare dam, som fick låna min erikssonladdare. Från centralen och hem till Mivi; 45 min.
Packa om, göra capuccino, bre sig en macka, pappa ringer från Thailand, Tugga macka, starta datorn, klunk kaffe, galloperande katt springer åt höger, kolla sl, galloperande katt springer åt vänster, förbanna sl, tugga macka, galloperande katt springer över macka. Slut på kaffet.

Mannen som checkade in mig på Arlanda var pratsam och hade jobbat där exakt lika länge som Britt. Han visste också vem Britt var, men fanns det inte två med samma efternamn, jovisst finns det! incheckad. flyg till skellefteå; 1h 10 min. Det snöade.

Långnäset är ett näs vid burträsksjön med en lång sandstrand. Mammas och Lars hus är stort med en vinkällare. Lördagen ägnade vi oss åt att rida i Gummark. Under söndagen gick Lars ut och skjöt den där älgkalven, friden var förstörd, massakern var ett faktum. från älg till hängande stort köttstycke; 4h. Eftermiddagskaffet smakade mycket bra.

Sandrina tog fakirflyget tillbaka Amsterdam. Mamma skjutsade, kom tillbaka, sov igen, vaknade på nytt med nyheten om att nybakade scones skulle finnas i köket om 10 minuter.

Hotellfrukostar
Förra året jobbade jag en stängning på Sturehof. Mamma var på besök i stockholm och bodde på Scandic Hotel på Karlavägen. Därför var det väldigt smidigt för mig att istället för att åka den långa vägen hem till pappa, bara promenera sturegatan upp och sova över hos henne. Hotelfrukosten var groteskt stor. Det fanns både Svenska Dagbladet och DN att välja mellan och säkert 10 olika sorters marmelad. Somliga saker gör verkligen intryck.

När jag och Maja var på resande fot mot Ukraina år 2007, åkte vi buss från Polen och övernattade på ett Polskt hotell tillsammans med samtliga i vårt resesällskap, 1-2 busslaster med missionärer. Vi skulle alla upp samtidigt, äta frukost, få ner oss själva och bagage till bussarna och sedan fortsätta genom tullen, in i Ukraina. Detta polska hotell har förmodligen aldrig haft så mycket gäster. Det var kaos vid frukosten. Överallt tog maten slut. Pensionärer irrade omkring sökandes efter kaffe. Missionärer irrade omkring, på jakt efter filen. Maja och Pernilla Letade febrilt efter en sittplats. Vi var törstiga och glasen små som shotglas. Man fyllde på sitt enda lilla glas, drack upp det i en klunk, och när man sedan skulle fylla det igen fick man ställa sig i den långa kön av andra törstiga missionärer som även dom klunkat sitt vatten i ett svep. Jag tror vi tillbringade första delen av hotelfrukosten på golvet utan vare sig bord eller stol, men det var en upplevelse. Inget ont sagt sedan om hotellet, för vi fick mannen i receptionens vattenflaska, för hans eget privata bruk, att ha med oss på den långa bussresan eftersom vi var så tidigt uppe att kiosken inte hunnit öppna innan vi for.

Om en björn anfaller ska man kasta sig ner, spela död och skydda huvudet. Om den däremot bara finns i din närhet ska du prata lungt och backa bakåt. Sjunga fungerar bra det med, så länge det inte är RockNroll. Igår medan grytan puttrande på spisen var skogen utanför kolsvart, men det brydde sig inte benen om, utan meddelade att de ville promenera. Inte kan man äta med spring i benen. Ficklampan strejkade, mamma fegade. Skam den som ger sig! Gastandes "Björnen sover" rusade jag hela 3 varv runt huset.