luckypernie

ons, januari 27, 2010 16:27:13
Tidigt upp och sista dagen var hysterisk och vi fick både pizza och sedan fick dom pizza igen som dom inte hann äta. När vi riggat på den svarta scenen kunde vi lungt ligga och dricka nescappuccino medan Gustaf körde 30 kilos handkamera i 13 timmar. Inte riktigt så pass, vi andra gjorde också vårt. Såga itu gårdagens väggar, leta upp gårdagens omsorgsfullt handgjorda trumlogga för Norweigan modesty som förmodligen låg i bilen men nej det gjorde den inte för den hade Andreas fått order om att slänga i containern så till containern sprang vi och sen skakade vi 40 kilosfiltar fria från damm. Äntligen färdiga i nöjesfabriken for jag och Anna svart med Bård till en lägenhet. Grannarna ser: En stor främmande skåpbil parkerar nära deras dörr, 3 främmande människor bär in stora mystiska främmande väskor, låser upp en port de inte bor i, plastar golvet från entredörren med dess brevinkast till sovrummet (Inte för att det har med någonting att göra mer än att det nästan rimmar på brevinkast, men kaffekask sjunger Allan Edwall för mig att det i stugan väntar på honom. Enkrona, fyll på med kaffe tills den inte syns och fyll på med sprit tills den åter syns), tar ner tavlor, lyser starka lampor, tar av sig tröjor, fotograferar och åker sedan igen. Var vi inbrottstjuvar, styckmördare, ute efter pornografiskt material eller spelade vi någon ett spratt? Ingetdera! Allt är tillåtet när man ska ha material till sin film. Tiden knappade sig som vanligt, kamerans batterier tog slut, fulla gubbar föll där de inte skulle falla när andra skådisar skulle hämtas, hårt höll han fast för han kunde inte hålla i lyktstolpen. Den var ju kall. En brandbil åkte förbi efter 5 minuter och tog loss gubben från oss. En svår fickparkering blev uttrasslad för att åka tillbaka till lägenheten, där vi tidigare lagt ut tejp, för att hämta batterier ur laddaren vi lämnat där och ingen plinga till porten så in kom vi inte utan telefonsamtal fram och tillbaka, väl där kameran var med batterier i vår ägo lade vi resten på laddning i kiosken. Utan lys på instrumentpanelen ser man inte att bensinen är slut förren man svänger in på plats och fort vända igen och ingen bensin och sedan varrt det värre att hitta tillbaka och det lyckades vi inte med på en halvtimma medan de andra filmade och så vart de klara i lagom tid till vi visste vart vi var igen. Tillbaka till kiosken för att hämta batterierna, ett digestivekex med choklad vart sockerkicken som gjorde det då klockan närmade sig 23 och dagens alla timmar hängde sig i ögonlocken. Efter en halvtimmas vila tillsammans med Anna svart på nöjesfabrikens parkering famn i famn i den kalla bilen kom Anna röd, Gustaf och Björn tillbaka. Slitna men glada, med pizza och steadycam i bagageutrymmet styrde vi äntligen hemåt mot Molkom, stannar när Gustaf blev hungrig, drog fram en kall pizza med något oidentifierbart, men gott, kött på. Sen hem. Sent upp.