pompösigheter med vänner och florsocker
Efter en lördag instängd på Nordan i snöstormen som lamslog värmland, en lördag under vilken öppna spisen blev ett kuddfort för tv-tittande, smet blev till våfflor och en burk hemlagad hjortronssylt klickades upp, locket och på våfflorna, med gräddglass, ringde Sofia-Linn och sa "ska du inte med till karlstad" och vi lade oss fem personer i en taxi, genom snöstormen for vi, trotsandes de isande vindarna. Jag över Lisa, Lisas kusin Andrea och Cecilia, Sofia-Linn fram. Underbar lycka över att bussen hem, bussen med de varma elementen där frusna fötter kunde värmas, stannade utanför folkhögskolan och vi slapp gå från Graninge följde oss enda till sängen där Sofia-Linn sov över hos mig. Strålande sol trängde undan molnen till söndagsmorgonen, och Amanda blev väckt med bullriga knackningar, och sedan viskades det i hennes öra att nu fann det nybryggt kaffe och rykande scones vid soffbordet.
En gammal fryst pizza kan med lite hjälp på traven bli till en currydoftande karibisk ö att dela med andra. En pizza måste ätas med händerna, nära ansiktet för att riktigt kunan insupa den ostdrypande atmosfären. En annan blev för en vecka sedan till ett italienskt grönsaksskepp. Ett runt, med paprika, champinjoner, kronärtskocka, majs. Rickard och jag dängde oss i soffan och anföll härligheten med chiliolja och svartpeppar. Som det ska vara.
På ett annat skepp, en färja till Riga, bemödade vi oss att släpa ett billigt flak Heineken till hytten, andra med flak av cider eller annan mystisk öl och diverse spännande klirr. I goda vänners sällskap, med östersjö-isen krossandes just utanför, gungandes av vågor och av dryck, njöt vi av livet i några timmar innan vi ragglade uppför trappor, genom korridorer, förbi det tomma bollhavet och fulla letter, upp till dansgolvet. Där stannade vi och gungade värre en havet resten av kvällen. I riga vaknade vi upp, begav oss ut, hittade en marknad full med fikon, macadamianötter och katter man inte fick fotografera enligt barska lettiska ordningsmän som duktigt gjorde sin plikt som idioter, åt på en restaurang där vi betalade efter matens vikt och sedan vart det dags att inhandla årets förråd och vända tillbaka till färjan. Man behöver ett pass, annars får man stanna. Men eftersom Alicia är så charmig, och tullmännen blev så trötta på de svenska sågspånen utan pass fick vi åter ombordstiga skeppet som skulle föra oss till vårt modersland. Ännu en kväll av härligheter, förutom för Rickard för han fick ont i huvudet när sängen var i vägen där han skulle dyka upp. På natten gick det inte att sova för alla snackade i sömnen och isen skrämde slag på Hugo som pratade utanför sömnen. Innan dessa tappra insomningsförsök hade vi bekantat oss med pratglada hyggliga svenskar och mindre hyggliga jobbiga vitryssar, jag dränkt min mat och konstaterat att jag köpt fågelnötter, Joel och Katrin smuttat på den knallgula spriten som Katrin på order av Sofia-Linn sprang iväg med från de redan alldeles för fulla männen med en av mig nu glömd nationalitet, Rickard mött även taket med det redan sängslagna huvudet, Alicia pustat ut efter hotet om att stanna i Riga för alltid och upptäckt att denna kväll på dansgolvet fanns endast en väldansande yngling som illa kvickt vid upptäckten av vår närvaro även han lämnade dess uta och kilade iväg likt en skrämd skeppsråtta. Trots fettisdag, då man ska vara tyst och snällt äta semlor skrek en man på bussen vi tog istället för den avstängda tunnelbanan i Stockholm på alla stackare vid dörren att de var idioter som inte åkt buss förut, samtidigt som han unnade Alicia att med örat beundra hans skrev. På Vetekatten var stämningen betydligt trevligare. Folk vällde in från lokalens alla hörn, alla på jakt efter den perfekta semlan för iår, som liksom förra året finns på Vetekatten. Underbara, pompösa gräddvålnader flög i stora lass fram genom den överfulla lokalen i vilken glada hurrarop hördes var gång näste man i tur fick beställa. De duktiga biträdena bakom disken höll, trots massorna av folk som alla på en gång ville ha sin beskärda del av härligheten, humöret uppe och lyckades vara både trevliga och effektiva bakom bergen av färdigpackade kartonger, med prydlig rosett knuten runtom, i vilka semlor väntade på att bli köpta, beundrade och uppätna. Gör man stans bästa semlor så gör man, och då når ryktet hela stan. Stockolm är stort och alla vill ha sig en semla.
Tillbaka på Nordan, trötta och snurriga, fick vi våra matlådor och ännu en semla, samt varsin röd ros. Det hade ju under söndagen varit alla hjärtans dag och rara Freddy hade köpt oss alla en fin ros. Vissa kan det där med att överaska och förgylla tillvaron.
