snigelslängande mormödrar

mån, november 23, 2009 09:10:39

Någon helg då och då lämnar man folkhögskolan i Molkom för att ge sig ut och se världen. För att se om den fortfarande finns kvar, och för att bo hos mormor i västerås. I ett rum med en säng som kunde vart en säng från Fyrbo, eller en hängmatta fick jag sova. Mormor hjälpte mig med lakan och slog huvudet i taktampan 4 gånger. Det är stålmormor det. Hon kan också baka bullar, stå med benet rakt upp i luften och allt om grammatik. Det bjöds på kyckling och rödvin medan mormor uppdaterade mig om det senaste som hänt på hennes gata. Det är en farlig plats att bo på. Med kvistgubben intill råder det krig. Kvistar löv och skällsord från hans håll, mormor slänger sniglar som bevis på sin uppskattning. Med hatisk stämma meddelar mormor att med honom får jag göra vad jag vill. TIPS UTLYSES. Så har det hänt, att gamla, om än konstiga, kamrater och kollegor förvandlas till fiender. Utrustade med såg har nu grannen lekt motorsågsmassaker i mormors skogslund. Ett antal nedsågade stammar vittnade om händelsen. Till råga på allt har någon stulit en kruka med en exotisk, vissen lilja.

På lördagen när mamma med Lars anlänt efter en fest där de var först att komma och sist att gå bakade vi en tårta. Moster Sanna kom, tårtan njöts i fulla drag. På sjukhuset där Sanna jobbar är barnen mycket små. Sanna bor i ett fint flerfamiljshus. Efter att gubben längst ner inte öppnade för att mottaga sin julklapp från två av Sannas pojkar var han död. I mattan satt hans ansikte fast. Ut for hans saker, in kom en ny familj. Deras brödrost uppskattade inte flyttningen och tackade med att elda upp sig själv. Pulversläckaren Tomas, Sannas man, släckte med då han upptäckt elden genom ett fönster gjorde ett bra jobb. Det var pulver överallt i det nyinflyttade hemmet. Säkerheten framförallt!

Helgen led mot sitt slut. Mamma och Lars körde hyrbilen till stockholm för att sedan returnera till norr. På bussen tillbaka till Karlstad var det fullt. Mannen längst fram som inte var chaufför gastade åt chauffören att det minsan var fullt. Chauffören sade, efter att ha kollat med Örebro på uppmaning från den gastande mannen, att det visst fanns plats. Tur det.

Sofia-Linn väntade med öppna armar hemma i uppehållsrummet på Nordan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0